Livet och innebandyn i Hagfors

Klockan tickar sakta, sakta nu. Jag ser på visarna, försöker se om dem rört sig något sedan senast jag såg på dem. Fortfarande ingen rörelse. Det känns som en evighet och jag börjar fundera på om batteriet är slut. En evighet, som Carola sjunger. Då plötsligt rör sig sekundvisaren ett hack och jag vet att det närmar sig nu. Nedräkningen har börjat…

Det är konstigt hur tiden flyger när man inte har ett mål, en längtan. Det känns som klockan inte vill stanna. Den tickar för sitt liv och man blir rädd att en dag vakna upp och inse att missat något. Allting flyter på och jag tänker inte. Jag är inne i ett flyt där allt bara händer, problem löser sig och läxor blir gjorda utan att jag gör någonting alls. Egentligen har jag samma tid som resten av världen men det känns ändå som den försvinner här i Hagfors. Men all den tid som rinner iväg får man igen när man väntar på något. Något man saknar. Jag saknar Öland.

Min fina ö långt ner i södra Sverige, jag önskar den var här i Hagfors. Tyvärr är det sällan man får det bästa av båda världar.

Nu när hemresan närmar sig och jag står i min lägenhet med flygbiljetten i handen är det kusligt nära. Om ändå visarna på klockan kunde röra sig framåt. Från att tiden har rusat framåt har den plötsligt stannat av, nästintill helt. Vart är skisserna jag gjorde till min tidsmaskin? Jag vill ha dem nu! Inte om en timma eller två, utan nu!

Men snart bär det ändå av, oavsett om tiden jobbar mot mig eller med mig. På torsdag flyger jag hem till ön. Jag har haft 139 otroligt bra dagar här men det ska bli skönt att komma hem och bli lite bortskämd igen och träffa släkt och vänner. Kanske hinna äta en och annan kroppkaka med?

Julen är här, en tid för skratt och glada ansikten.  En tid att vara hemma med familjen! Jag har saknat dem mer än jag erkänt. Det blir nämligen lättare att hantera genom att förneka och jag har lyckats så bra att jag lurat mig själv! Men det är dags att spela med öppna kort, jag saknar min familj. Väl hemma kommer jag förmodligen vägra lämna Rebeccas rum och hon kommer förmodligen tycka det är lite jobbigt men jag vill inte missa att umgås med min tvilling en sekund.

Rebecca, du kan se dig som fullbokad hela tiden jag är hemma i och med denna mening!

Jag vill önska de bloggläsare som fortfarande följer bloggen (trots min brist på inlägg) en redigt GOD JUL! Och jag ska försöka, jag lovar dock inget, att lägga ut några fler inlägg under mina lediga dagar.

GOD JUL