Livet och innebandyn i Hagfors

Med tanke på att jag precis avslutat ett cooper har jag en alldeles för bra känsla i magen! Visst är jag trött i kroppen och jag tänker verkligen sova efter det här inlägget men jag känner mig ändå så glad. När jag stod där vid vallen och såg alla tjejerna som skulle springa cooper blev jag lugn. Alltså raka motsatsen till vad jag var på väg mot samlingen.

Det var ingen som var kaxig över sina tidigare resultat eller någon som försökte verka bättre än någon annan, utan där stod drygt 24 tjejer som ville hjälpa varandra.

Det märktes direkt hur flera stycken försökte uppmuntrade varandra till att springa snabbare än de tidigare gjort. Vi blev uppdelade i två heat, efter våra tidigare resultat, men inte ens där blev det konstigt. Det verkade inte vara någon som var avundsjuk som det lätt blir vid dessa uppdelningar. Det tycker jag är helt rätt, alla är vi olika! Vissa är bra på att löpa, vissa är duktiga på matte och en del är bra på annat. Alla har vi våra egna styrkor och svagheter. Det är viktigt att vi inte börjar blanda ihop dem med andras. Jag t.ex skulle aldrig kunna slå Adina i cooper, men däremot vet jag att hon aldrig kommer vinna mot mig i Mario cart. Vi måste även bedömas efter vilka förutsättningar vi har för stunden. Man kan ha varit sjuk, skadad eller haft en dålig dag innan ett cooper. Självklart kommer man inte kunna stiga in på löparbanan och leverera ett nytt personbästa. Men man kan alltid gå in och göra sitt bästa efter ens förutsättningar. Det viktigaste är ändå inte i slutändan vilken tid man sprungit på, utan att (som tränarna sagt) kunna se sig i spegeln och säga ”Jag gjorde mitt bästa”.

Det var härligt att under hela testet höra hur de som stod vid sidan av hejade på en, sådant stärker en verkligen. Jag hade aldrig klarat den tiden jag gjorde om det inte varit för att jag hört människorna runt omkring, och jag tror inte att jag är ensam om det!

Jag måste påpeka ännu en gång att jag är otroligt imponerad av stämningen i laget. Det har som sagt inte hunnit passera särskilt många träningar ännu men jag börjar ändå få en rätt bra bild av laget Hagfors. Allt jag ser känns än så länge positivt vilket alltid är en bra start i ett nytt lag om ni frågar mig. Det är väldigt skönt att kunna gå till nästa träning och veta att hela laget stöttar en och kommer leverera en riktigt bra träning.

Jag längtar redan till nästa träff med laget, tränarna och såklart min innebandyklubba!