Början
Hur hamnar en lång och glad ölänning mitt ute i skogen i Hagfors?
Det är den här frågan jag vill besvara först. Jag känner att det är ingen mening för mig att skriva om mitt liv i Hagfors om ingen vet hur det hela började, hur jag hamnade där från första början.
Här är min historia...
Hur ofta kan man se tillbaka på sitt liv, på olika händelser och säga, det var där allting ändrades?
Det sker små saker hela tiden som ändrar hur man ser, uppfattar och förstår olika ting i livet. Det finns händelser som ändrar en som person. Det finns händelser som ändrar en vän. Det finns händelser som
ändrar ens tillvaro och ändrar ens syn på världen. Sen finns det händelser som ändrar hela ens liv.
Jag har i år upplevt den senare händelsen.
Jag minns det som igår, ni förstår, en sådan händelse glömmer man inte i första taget. Coachen ringde till mig den 16 april, en fredagskväll. Jag och min mor var precis på väg till gymmet när telefonen ringde. Det var ett kort samtal innan hon kom ut till mig i bilen. Det var en tränare från Värmland som ville prata om ett innebandy gymnasium sa hon till mig innan hon vred upp volymen på stereon.
Jag kämpade den träningen, mest var det nog för att jag ville hålla borta leendet som låg och lurade bakom läpparna.
Vi kom hem och jag ryckte till vid minsta ljud i hopp om att det skulle vara telefonen som ringde. Slutligen gjorde den det också. Det var det längsta samtal i hela mitt liv. Kändes som en hel evighet. Tillslut tog samtalet slut och min mor försökte återberätta precis allt som sagts.
Från och med att hon sagt första meningen visste jag att detta var något jag verkligen ville veta mer om. Det var snabba ryck den helgen eftersom det inte var mycket tid kvar innan omvalsperioden i skolan tog slut. Onsdag veckan efter skulle jag upp till Värmland och få veta mer. Hagfors, det var namnet på stället jag skulle till...
